Det närmar sig

För några dagar sen fyllde Pyr 2 månader, inte mycket det. Så egentligen är det inte så lustigt att han fortfarande fräser och är nervös. Men igår gick det faktiskt riktigt bra att både kräla runt och att sova i min famn. Han nervositetsbajsade i soffan en gång, men i övrigt kröp han mellan mina fingrar, upp och ner i mitt knä och fräste nästan ingenting. Sen hämtade jag Styx också, som i vanlig ordning kröp ner i min tröja. Och sen satt jag där med mina två små kottar och bara njöt i säkert en timme. Det går, som jag sagt tidigare, långsamt men definitivt framåt, vilket är underbart.

Igelkottsdagboken, dag 10

Livet lunkar på här hemma. Pyr följer Styx i hälarna, de sover i samma låda och han bajsar lite varstans. Det är ett sjå att plocka och torka upp efter honom, men han blir bättre och bättre. Han fräser och tuffar fortfarande när man tar upp honom, men ju senare på kvällen det är desto bättre går det.

Styx har ändrat sig ganska rejält sen han fick lillebror. Han är som en liten ängel. Ligger på rygg och vill bli kliad på magen, kvittrar och gosar något hysteriskt. Kanske känner han av konkurrensen? Väldigt mysigt i vilket fall :)