Det närmar sig

För några dagar sen fyllde Pyr 2 månader, inte mycket det. Så egentligen är det inte så lustigt att han fortfarande fräser och är nervös. Men igår gick det faktiskt riktigt bra att både kräla runt och att sova i min famn. Han nervositetsbajsade i soffan en gång, men i övrigt kröp han mellan mina fingrar, upp och ner i mitt knä och fräste nästan ingenting. Sen hämtade jag Styx också, som i vanlig ordning kröp ner i min tröja. Och sen satt jag där med mina två små kottar och bara njöt i säkert en timme. Det går, som jag sagt tidigare, långsamt men definitivt framåt, vilket är underbart.