Igelkottsdagboken, dag 3

Idag kröp Pyr in i min ärm och la sig i min armhåla. Sen låg han där i säkert en timme och småkvittrade och pep. För er som inte kan igelkottspråk betyder kvitter att de är lugna och glada, ungefär som när en katt spinner. Det slog mig hur fort det gått redan, på bara tre dagar, och det märks att han blivit hanterad mycket i tidig ålder. Det här kommer att bli en väldigt tam och härlig kotte, det är jag övertygad om redan nu. Underbart!

Styx verkar ta allting väldigt väl. Han är lugn och lika gosig som vanligt, och ligger helst intill Pyr och sover på dagen. Det gör mig så glad, då jag aldrig skulle förlåta mig själv om min älskade for illa.

Nu sitter vi och ser på TV och hör kottarna springa omkring i mörkret i köket och knapra torrmat. Väldigt rofyllt och värmer hjärtat ordentligt.