Det närmar sig

För några dagar sen fyllde Pyr 2 månader, inte mycket det. Så egentligen är det inte så lustigt att han fortfarande fräser och är nervös. Men igår gick det faktiskt riktigt bra att både kräla runt och att sova i min famn. Han nervositetsbajsade i soffan en gång, men i övrigt kröp han mellan mina fingrar, upp och ner i mitt knä och fräste nästan ingenting. Sen hämtade jag Styx också, som i vanlig ordning kröp ner i min tröja. Och sen satt jag där med mina två små kottar och bara njöt i säkert en timme. Det går, som jag sagt tidigare, långsamt men definitivt framåt, vilket är underbart.

Igelkottsdagboken, dag 10

Livet lunkar på här hemma. Pyr följer Styx i hälarna, de sover i samma låda och han bajsar lite varstans. Det är ett sjå att plocka och torka upp efter honom, men han blir bättre och bättre. Han fräser och tuffar fortfarande när man tar upp honom, men ju senare på kvällen det är desto bättre går det.

Styx har ändrat sig ganska rejält sen han fick lillebror. Han är som en liten ängel. Ligger på rygg och vill bli kliad på magen, kvittrar och gosar något hysteriskt. Kanske känner han av konkurrensen? Väldigt mysigt i vilket fall :)

Igelkottsdagboken, dag 3

Idag kröp Pyr in i min ärm och la sig i min armhåla. Sen låg han där i säkert en timme och småkvittrade och pep. För er som inte kan igelkottspråk betyder kvitter att de är lugna och glada, ungefär som när en katt spinner. Det slog mig hur fort det gått redan, på bara tre dagar, och det märks att han blivit hanterad mycket i tidig ålder. Det här kommer att bli en väldigt tam och härlig kotte, det är jag övertygad om redan nu. Underbart!

Styx verkar ta allting väldigt väl. Han är lugn och lika gosig som vanligt, och ligger helst intill Pyr och sover på dagen. Det gör mig så glad, då jag aldrig skulle förlåta mig själv om min älskade for illa.

Nu sitter vi och ser på TV och hör kottarna springa omkring i mörkret i köket och knapra torrmat. Väldigt rofyllt och värmer hjärtat ordentligt.

Igelkottsdagboken, dag 2

Idag har varit en lugn dag. Pyr (lillen) har fått vara ifred ganska mycket, och mest legat intill Styx och sovit. Köket, där de äter och har en av sina sandlådor, såg dock ut som ett bombnedslag imorse. Sand överallt och små flingor av matbitar spritt runt omkring. Små små svarta pluttar och, nämnde jag sanden överallt? Jag gissar på att det är Pyrs verk, då det aldrig sett ut så innan. Men så är det att ha småbarn, antar jag. Lätt att städa upp i alla fall, och huvudsaken är att de har roligt :)

Jag hade honom uppe två gånger, och även om han fräser lite så märks det redan skillnad jämfört med igår. Han rullar knappt ihop sig alls, och är pigg och klättrar omkring. Kanske är det ännu större skillnad imorgon, vi får se!

Igelkottsdagboken, dag 1

2010-08-29

Idag var vi och hämtade Pyr i Stockholm. Han var så liten och så rädd, och knixade ner sig i lådan vi bar honom i så att han på något sätt hamnade på rygg och blottade hela sin lilla fluffiga mage. Det var helt bedårande, men kanske inte så smidigt.

Bilresan gick bra, han var nervös och bajsade lite, men höll sig stilla och mestadels liggandes i lådan, insvept i en fleecefilt.

När vi kom hem ställde jag lådan i ett hörn i vardagsrummet och lät honom vara ifred några timmar. Framåt kvällen fick han träffa Styx för första gången, och det var populärt. Han var jättenyfiken och gick fram direkt och skulle nosa och hälsa. Styx däremot var livrädd och bollade ihop sig intill Tommy och ville varken hälsa eller ens titta ut. Pyr sprang omkring en liten stund, och kom hela tiden tillbaka och nosade och pussade på Styx, men tillslut gav han upp och kröp in och somnade i min tröja. Då tittade Styx ut och gick och la sig igen. Ingen större succé där alltså, och jag måste erkänna att jag var något nervig.

Men sen! När jag var påväg i säng hörde jag något konstigt från sovrummet. Tusen små tassar, och fräsande kotte gånger två. Så jag smög in för att se, och då hade ”hälsningsriten” satt igång, äntligen! Kottarna sprang runt runt varandra och nosade varandra i baken och pep och tuffade. Det såg lite läskigt ut, men de gör så när de lär känna varandra, precis som till exempel hundar. Och så här höll de sedan på en stor del av natten.

När jag vaknade på morgonen hade de både ätit och druckit, bajsat på lådan och – hör och häpna – de låg och sov tillsammans i samma låda! Det värmde verkligen mitt hjärta, och det får mig att tro att det här ska gå bra.

Omstart på bloggen

Long time no see. Jag har totalt glömt bort att skriva den här bloggen på, ja, ett år? Men nu när jag skaffat en kotte till är det faktiskt dags att starta upp den igen. Jag får frågor varje dag och det kan vara skönt att ha någonstans att länka till när man inte orkar skriva samma saker gång på gång, men ändå vill hjälpa till. Så från och med nu är jag igång igen. Håll till godo!

Djurens rätt har rätt

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6304374.ab

Har fått den här artikeln länkad från flera håll, och jag vet fan inte vad jag ska säga. Att igelkott som husdjur sprider sig mer är såklart jätteroligt, men har självklart sina baksidor också. Till exempel att folk köper dem utan att förstå vilket ansvar det är att faktiskt ta hand om ett djur som är så vilt och otamt som en igelkott faktiskt ändå är. Det är ingenting man stoppar i handväskan och tar med på stan, det är ingenting annat än fruktansvärt. På så många plan.

Fatta paniken hos ett litet litet djur som egentligen ska sova på dagen, på ett lugn, varm och trygg plats, som istället får skumpa runt i en väska bland en massa skit, utan en aning om vad som händer. Alla ljud och lukter runt omkring. Gjorde jag så med min Styx är jag övertygad om att han skulle dö av ren och skär skräck.

Dessutom, för att härja lite mer, är igelkotten på bilden tydligt överviktig, och det rejält. En sån liten kropp klarar inte av många kilo övervikt utan att det ska bli direkt livshotande. Vissa är verkligen inte menade att ha husdjur.